martinjohansson

Jag är rätt tjurig och lättirriterad av mig. Därför lanserar jag:

Dagens irritationsmoment!

Något jag ska försöka hålla liv i. Först ut är:

Svar på kommentarer på Bilddagboken! En underkategori egentligen. Hela BDB kan skrotas. Nu lär säkert någon lufta däcken på cykeln min, men jag står för den åsikten i alla fall. Vad är dealen liksom?! Någon skriver "Kul!". Då kommenterar ägaren med "Ja, visst är det", eller liknande. Någon tvångstanke som uppstår i

Jag sitter och tänker tillbaka på the good old days. När vi var vi på olika adresser, med ca 1.2 mil mellan. Alla kvällar vi stod i dörren och tog avsked. Gapade "hej då" in i huset till övriga familjen. Katten väntade på minsta öppning för att smita ut. Oftast var det mörkt och kallt ute, och känslan av att vilja stanna kvar i soffan eller sängen blev om möjligt starkare. Hemfärden är i och för sig ett bra kapitel i sig. Värma upp den lilla svarta, slänga in radion och lyssna på P3. En räcer som heter duga! Bilar har själar, det vet jag nu. Peggan är bland det finaste jag haft, en bil som egentligen inte var min. Jag snyltade bara.

Glider iväg lite från spåret nu, även om det ingår i hela denna flashback. Vi pratade så ofta om hur vi skulle fixa eget. Att slippa alla resor fram och tillbaka, ingen tvekan om var vi ska sova, en trygghet i form av sin älskade bredvid sig varje natt. Nyårsafton 07/08 lovade vi faktiskt varandra att ha fixat det under året, och vi klarade det ju faktiskt. Med en hel månad till godo. Vad som ska bli det här årets löfte vet jag inte? Ett personligt i form av att alltid behandla dig bättre är givet.

Fan. Detta mörker tär på psyket. Kör sent hela veckan, vilket innebär att jag är hemma runt kl 20  varje kväll. Drog en Cola nyss för att hålla mig vaken.. Cred till mina kollegor som jobbat stenhårt idag. Känns skönt att vi kan skjuta undan tankarna på telefonen ibland, och asgarva åt någon kul bild. Kom in i någon tankebana om plugg igår.. Undrar vad det finns inom transport? Tåg, infrastruktur, etc etc. Något som alltid lär finnas. En framtid kanske? Varje gång jag tänker på plugg suger det alltid till i magen. Var? När? Lämna allt och dra? Det ekonomiska? Kanske har jag levt i en alltför skyddad miljö hela livet. Inte mogen att ta beslut ännu. Det löser sig.

Inga roliga .gifs idag. Eller kanske.. http://i30.tinypic.com/qxuvio.gif
Dagens bästa. Lättroad idag.

Njahe. Fixa ett mail till. Sen slå ihjäl tid tills tåget går. Tjillivippen!

Malin <3

Inspirerande att sitta själv till kl 19 och glo. 99% av de roliga sidorna går bort tack vare proxyn. Mail kan dra något gammalt över sig. Sitter med ryggen mot kacklande Capital, så känner mig uttittad. Varit på jobbet i snart 10 timmar. Sing Halleluja, praise the Lord.

Hittade dagens roligaste i alla fall: http://i34.tinypic.com/biq9gg.gif
Priceless.

Käk till imorgon då? Svänga ihop pytt i pannan som ligger i frysen kanske. Steka till ett par ägg där också. Om inte Malin N har fått för sig att laga mat! Kanske blir en trevlig överraskning. Man är inte dyng-glad i att laga mat när man kommer hem kl 20. Sömnar säkert framför The Prestige ikväll igen. För övrigt bra film. 20 minuter in i filmen i alla fall.

Det här var också förbannat kul. Haha!
http://img1.abload.de/img/duckv4q3.gif

Hockeeeeeeeey igår. Vi vann med 5-0. Big deal. Börjar tagga till Västervik borta nästa onsdag. Hanns med ett par matcher -09 innan. Det är alltid uppskattat. Såg att de säljer PS3 för 4 laxar på Elgiganten. Kan vara värt att fundera på.

Nu blir det Warpdrive ett sväng, och vänta på tåget. Tjolahopp.

Malin <3

En nära-döden upplevelse

Svinkallt. Nästan så kallt att byxorna blir så frusna att man inte kommer upp på cykeln. Snålblåst, men som tur är ingen snö från himlen. Nedsänkta blickar var man än tittar. Ett missmod man i stort sett kan ta på. Till slut rullar denna ångest materialiserad i form av ett tåg in på stationen. Allmän panik för att komma först in och få en plats. Sakta rullar vi iväg i mörkret, mot en oviss framtid. Är detta slutet? kom jag på mig själv med att tänka. Allt som hörs är tåget som tar sig fram, över isiga spår och snöiga ledningar. Ingen säger något, det är nästan tyst som i graven bland passagerarna. Till sist kommer vi i alla fall in på stationen. Jag tittar mig omkring, och det enda som möter mig är flackande blickar. Tryckluften pyser till och dörrarna slås upp. Kylan slår som en knytnäve i ansiktet, men det är skönt att få andas frisk luft igen. Kanske för sista gången.

I sakta mak rör vi oss framåt och nedför trappan. Ljudet av hundratals steg studsar mot de frusna kakelväggarna. Idel nedslagna blickar, och de få ögon man ser visar inget annat än uppgivenhet och rädsla. Som skänkt från ovan får jag min chans att bryta mig ur. I snabb - men tillräckligt sansad för att inte se misstänkt ut - takt viker jag av från spåret. Jag vågar inte se mig om, och inte förrän jag står innanför dörren till den gulaktiga tegelbyggnaden kan jag andas ut ordentligt.

Jag klarade det igen, vägen till jobbet.